Snabba snigeln, i see a lawsuit coming your way...

Idag hade jag föreläsning i Västerås. Jag och Lina kände oss lite hungriga efter tågresan och gick till Kårens restaurang Snabba snigeln (fråga mig inte om namnet, jag vet inte) för att proviantera. Jag valde en färsk baguette med salami och brie och en kopp kaffe för det humana priset 25 kr. Det var riktigt gott också. Baguetten är lagom gräddad, inte för torr, inte för degig. So far so good.

Efter typ halva baguetten händer det. När jag tar en tugga sticker det till och jag märker att brödet i handen är svagt rödfärgat där jag just har bitit. Det smakar järn. Baguettens gräddade yta har rivit sönder tandköttet precis på baksidan av framtänderna.

Det gör inte speciellt ont, men tio timmar senare har det fortfarande inte slutat blöda. Blodsmaken var lite spännande och upplyftande till en början, men nu är jag trött på den.

Givetvis funderar jag nu på att på amerikanskt manér, som det så fint brukar kallas, stämma skiten ur Snabba snigeln. Om jag hade bott i USA skulle jag nu kunna se fram emot ett liv fyllt av ekonomiskt oberoende, lyx och fester med före detta pojkbandsmedlemmar. Jag tror till exempel att jag och Joe McIntyre skulle kunna ha kul ihop. Om jag fick barn skulle de få små eldrivna bilar att köra runt på den enorma tomten med. Och, precis som sina bortskämda små kändisungar till kompisar skulle de kunna skratta sig igenom skolan, vem fan bryr sig om var Frankrike ligger när ens farsa är tät?

Som ni märker är mina planer ganska långt gångna. Nu ska jag googla efter Johnny Cochrans kontaktuppgifter.