Att laga cykelpunktering kan vara det tråkigaste sättet att spendera tid på. Speciellt om det är det finaste vädret i mannaminne. Och speciellt om man, som jag, är usel på det. Det har tagit mig två dagar. Då måste man i och för sig räkna in en paus på ungefär 18 timmar, promenader till och från mina föräldrar i röksta, ett besök på clas ohlsson och ett besök på cykel-benny.
Jag började igår med att laga slangen, det gick bra. Jag kollade också för säkerhets skull att den verkligen var hel igen, och det var den. När jag sen skulle montera ihop skiten igen märkte jag att den där gummigrejen mellan fälgen och slangen var paj. Alltså den som ser till så att ekermuttarna inte skaver hål på slangen. Jag gick och köpte en ny och lärde mig att det heter fälgband, där ser man. Sen tog jag en paus.
I morse gick jag till mina föräldrar och skulle försöka montera skiten igen, då visade det sig att pappa lagat det trasiga fälgbandet. Så om någon behöver ett så har jag ett till salu. Gult, mint condition, i kartong. Jag monterade skiten,pumpade och hörde direkt hur den verkligen hela slangen började pysa.
Jag lackade ur och började fundera över vad det kostar att lämna in cykelhelvetet för att laga en punka, kom sedan på att en sådan grej skulle göra att min händige far antagligen skulle förskjuta mig, och drog till Benny och köpte en slang. Sen gick det faktiskt förvånansvärt bra, väntar fortfarande på någon form av bakslag.
Dagens lärdom är alltså att gummigrejen mellan fälgen och slangen kallas
fälgband.
