Pestens tid

Ikväll drar farsoten fram över riket igen, och trots att vi har haft ett helt år på oss sen sist har vi fortfarande inte hittat nåt sätt att utrota smittan. Jag syftar givetvis på schlagerfestivalen, melodifestivalen, eller vad fan det nu kallas.

Återigen ska föredettingar, dansbandsmuppar, idolmuppar, bert karlsson-avlade muppar och andra idioter sänka sig under sin redan fotknölslåga nivå och tävla i vem som kan vara absolut sämst i Sverige rent musikaliskt. Återigen kommer de som insett att de inte har en chans men inte hunnit backa ur "Chockera", eller ställa till med en "kupp", för att utöka sina five minutes of fame med en minut eller en spaltcentimeter. Återigen kommer tidningarna bevaka varje steg mupparna tar, vilket medför att man inte kan gå utanför dörren utan att jagas av löpsedlar som lockar med historien om hur Anna Books bröst nästan ramlade ut ur klänningen under tonartshöjningen i sista refrängen.

Och som om det inte var nog kommer detta dras ut på under flera långa helveten till veckor med deltävlingar, andra chanser och skit, så att det är totalt omöjligt att värja sig. Allt för att det till slut, i en minst lika utdragen final där Lasse Holm och Ingela Pling Forsman står för 22 bidrag var, ska koras en Übermupp som får åka till Helsingfors och skämma ut Sverige inför (nästan) hela Europa. Inte konstigt att kidsen blir emopandor eller vad de kallar sig nu för tiden.

Tacka vet jag melodifestivalen på den gamla goda tiden, när man bara behövde undvika den en kväll. Och när Orup och Glenmark var med, det var tider det (och vilken jävla dänga sen!).