Nope, inte den här gången heller...

"Alla som inte får åka till rymden räcker upp en hand."


Jag vet, det är elakt, men jag kan inte låta bli att skratta åt Christer Fuglesang. Det är nog killinggängets fel. Men det är ju tragikomik på högsta nivå. Stackars Christer, som verkar ha ingått partnerskap med Murphys law (lagen om alltings jävlighet, för er som inte är akademiker) för många år sen, verkar ju aldrig få åka till sin älskade rymd.
Om jag var Christer skulle jag nog ha gett upp vid det här laget och satsat på en pilotutbildning, då kommer man ju en liten bit uppåt i alla fall. Han lär ju ha suttit och väntat under hela nedräkningen på att Harald Treutiger skulle hoppa fram bakom nån panel någonstans med en stor bukett och välkomna honom till blåsningen. Blåst på både rymdfärd och blombukett, vilket öde.
Det känns som om vem som helst av oss andra nio miljoner svenskar har bättre odds än Fuglesang att få åka, även om man räknar in utbildningstid och grejer.
Stackars Christer...